Den finländska släkten Collianders tidigaste skeden
Släkten Colliander har behandlats i många släktforskningspublikationer. Den tidigaste av dem är Svenska släktboken av Gabriel Anrep (1873). I den av Axel Bergholm redigerade Sukukirja (1901) finns en utförlig presentation på finska. Släkten har behandlats utom av Anrep också i andra verk, som behandlar adelssläkter, eftersom en tidig medlem av släkten Colliander adopterades av den adliga släkten Wadenstierna. Också i O. I. Collianders bok Pappismuisto (1918) finns omfattande stycken om släkten.
Den mest heltäckande utredningen är Elof Collianders monografi från år 1939: Släkten Colliander i Sverige och Finland. Den omfattar 333 sidor och 200 fotografier och trycktes i 300 numerade exemplar. Den ger en tämligen komplett sammanfattning av släkterna Colliander i de båda länderna. De finländska släkttavlorna utarbetades av Gunnel Colliander. I slutet av boken finns Colliandrar vars samband med släkten inte är känt varken i Sverige eller i Finland. Senare har det dykt upp ännu fler med namnet Colliander, som inte går att placera i släkten.
Det väsentliga i alla publikationer från Anrep till Elof Colliander och den ännu tio år senare publicerade Släktkalender av Gadd är, att man ansåg att personer med namnet Colliander i Sverige och Finland i huvudsak hörde till samma släkt. Detta har också påvisats av Carpelan (1903), Thesleff (1923), Elgenstierna (1934) samt Svenskt biografiskt lexikon (1929).
Nya forskningsrön
En betydande vändning i forskningen skedde ganska snart efter det att Elof Collianders bok publicerats. Den unga släktforskaren, tidskriften Genos dåvarande chefredaktör, sedermera professor och Genealogiska samfundets i Finland ordförande Yrjö Blomstedt, presenterade 1951 och 1952 i Genos några fynd om släkten Collianders ursprung. Blomstedts korrigering har tagits i beaktande i den av Carpelan (1965) uppgjorda släkttavlan över adelssläkter i Finland för släkten Wadenstjernas del. Där har Otto Johan Collianders (adopterad Wadenstjerna) förfäder presenterats på det av Blomstedt framförda sättet.
De nu levande av släkten Colliander (samt Kolliander och Koljander) i
Finland har alla samma förfader, den första, som bar namnet Colliander, nämligen kyrkoherden i Padasjoki Zacharias Colliander (student i Åbo 1658, d. 1710). Från och med Anreps bok har det framförts, att kyrkoherdens far skulle varit Mårten Nilsson, kammarskrivare i Åbo hovrätt och arvtagare till Åggelby gård belägen i Helsinge socken. Mårtens far skulle varit Nils Colliander, som hade varit kapten och kvartersmästare i Nylands och Tavastlands regemente efter 30-åriga kriget. Han har antagits vara Erland (Erlandus) Nilsson Collianders son. Erlandus (d. 1620) var kyrkoherde i början av 1600-talet i Femsjö församling i Växsjö stift. Erlandus far hette Nils och dennes far var Karl Kulle (d. 1566) och ägde gården Skir-Kullagård i Växsjö landskommun. Man antar, att gårdens namn givit upphov till släktnamnet; kulle är collis på latin, och man är aneír (gen. androís) på grekiska. Colliander är alltså ”Kullaman”.
Kyrkoherdens i Padasjoki patronym skrevs Martini, dvs. Mårtensson. Detta kan man läsa i Åbo universitets matrikel från år 1658.
Blomstedt observerade, att i Niklanders och Jutikkalas bok om gamla finska gårdar (1939) har som innehavare av Åggelby gård (tidigare kallad Mickos eller Landboas rusthåll) antecknats följande personer:
Jöran Nilsson 1578ó87
Jöran Jöransson 1588ó1604
Mickel Jöransson 1605ó24
Simon Hendersson 1635ó
Heiden Vilken 1639
Mårten Markusson 1640ó62
Eskil Ersson 1666ó68
Mårten Markussons hustru Anna Botvidsdotter 1670ó75
Zacharias Colliander, kyrkoherde 1675ó1710,
dennes arvingar 1726ó
Petter Cedersparre, överste 1727ó32
Eskil Ersson var, antar Blomstedt, bara gårdens landbo. Före honom var Mårten Markusson husbonde, alltså inte Mårten Nilsson, som tidigare Colliander-släktforskning gjort gällande. Gården skulle varit ett arv av Mårtens hustrus släkt, som sedan övergick till sonen Zacharias. Mårten Markussons far var Markus Jöransson, borgare från Helsingfors.
Fanns det alls någon Nils Colliander?
Däremot ser det ut som om Nils Colliander (eller Nils Erlandsson) från Småland, som tidigare har sagts vara Mårtens far inte alls funnits. Till detta hänvisar också Släktföreningen Collianders ordförande Jan Olof Colliander, när han tillsammans med Anna Colliander från Örebro forskat i de svenska krigsarkiven. Där hittades ingen Nils Colliander, men nog en Hans Colliander, som år 1646 blev befriad från sin tjänst vid Svea Livgarde, där han var mönsterskrivare, för att hjälpa en familj med en bouppteckning. Antagligen har Hans blivit Nils vid tolkning av gamla handlingar. Jan Olof Colliander inser, att det finns en möjlighet att Nils Colliander ännu vid 30-åriga kriget var underofficer och därför inte finns med i förteckningen av officerare.
I ett protokoll från Borgå rådsturätt 1651 framgår det, att Mårten Markusson har en bror i Helsingfors vid namn Hans Markusson.
Stig Colliander (1986) har funderat över de märkliga likheterna mellan den svenska och den finländska släkten Colliander. Bl. a. hade Mårten Markusson bröderna Hans och Henricus, och en son Zacharias. Den 3.10.1650 skrev Zacharias Colliander från Småland (Elofs bok s. 305) i Sverige in sig i Dorpats universitet. Stig Colliander antar, att han och hans far Johannes hörde till släkten från Skir-Kullagård, fastän Elof inte funnit samband. Konstigt finner S. C. att det fanns två kyrkoherdar Zacharias Colliander vid denna tid. Dessutom hade denna småländska kyrkoherde en bror Samuel, som blev inskriven i Dorpats universitet 8.12.1655 och slutförde sina studier vid Åbo universitet 1661. Eftersom Mårtens bror Henricus var kaplan i Åbo till 1659, då han på greve Wittenbergs rekommendation utnämdes till kyrkoherde i Rimito, måtte dessa två Colliandrar, Henricus och Samuel ha lärt känna varandra. Förrän Samuel Colliander 1679 blev komminister i Lekaryd i Sverige, tjänstgjorde han från 1675 som adjunkt i Tövsala, grannsocken till Rimito, som liksom det också hörde till greve Wittenbergs vidsträckta landområden.
Några indirekta bevis
För att de finländska och svenska släkterna skulle kunna ha samma ursprung borde den finländska släktens urfar Jöran vara släkt till de tidiga husbönderna på Kullagården. Han borde vara bror eller son till Karl Kulle. Namnet Colliander användes i Finland först av Jörans sonson Henricus och sen av den andra sonens sonson Zacharias. I Sverige dök namnet upp hos Karl Kulles sonsons son (Nils Karlsson Kulles son Erlandus son) Birger Colliander på 1650-talet och vid samma tid hos Erlandus som var son till Måns som antogs vara Nils andra son.
Vid samma tid började också, som tidigare nämnts, de småländska
bröderna Zacharias och Samuel använda namnet.
Om de, som i Finland börjat bära namnet Colliander, är släkt till sina småländska namnen i Sverige, är de sysslingar, således ganska avlägset släkt. Jag antar, att ett sådant släktband inte är skälet till att välja samma släktnamn. Från högreståndssläkter kan man se, att bröder, kusiner eller syskonbarn kan välja samma efternamn, när de far hemifrån för att studera. Men om avstånden är stora både vad gäller släktband och geografi, kan det inte, efter min mening, antas att valet skett pga. släktskap. Kan det vara möjligt, att Kullagårdens husbönder och Helsingfors borgare har använt namnet Colliander utan att det framgår i dokumenten? Knappast, för namnet är ett typiskt namn för lärda. Bönderna på 1500-talet och borgarna i början av 1600-talet använde inte sådana namn. Det är dessutom ett namn som på 1600-talet var på modet. Då var det vanligt att man tog sig ett modernt namn när man började studera och det hände att ett namn blev så populärt att man valde samma namn utan att vara släkt sinsemellan. På 1600-talet började till exempel efterkommande till Kuopios första kyrkoherde, som var tjänstemän, använda namnet Argillander. Samma namn använde Saarijärvis kyrkoherde, men trots att man letat kan man inte hitta någon gemensam stamfar. Samtidigt togs namnet Argillander i bruk också i Sverige och i Mellaneuropa.
Det finns andra släkter Colliander än de som presenterats i Elof Collianders bok. På Internet finner man många med namnet Colliander i USA, som inte har något samband med de svenska eller finländska Colliandrarna. Antagligen kommer de från Mellaneuropa. Också Elof nämner en amerikansk Colliander som härstammar från Schweitz.
Ett brev som hittades 1987 har man tagit som ett indirekt, nytt bevis på att de finländska och svenska Colliandrarna hör till samma släkt. Sigfrid Joachim Colliander (se tabell 13) sände det från Heinola i maj 1792 till sin förfader Nils Colliander. Georg Luther antar, att Sigfrid Joachim möjligen träffade Johan Georg Colliander (tabell 19 i Elofs bok), som hörde till Femsjö-grenen. Johan Georg Colliander bodde i Finland bl. a. i Lovisa åren 1758ó71, varför ett sammanträffande är troligt. Antagligen tyckte Sigfrid Joachim att det skulle vara trevligt om de på grund av det gemensamma efternamnet vore släkt.
Man måste ändå hålla i minnet, att också i Finland har bott Colliandrar, som inte hört till Mårten Markussons arvingar eller till de svenska släkterna. De nämndes redan i Elof Collianders bok på sidorna 309ó310. Av dem har det sedermera hittats ännu flera.
Hur hittade Henricus och Zacharias på sitt släktnamn?
Ofta härleddes det släktnamn, som de studerande tog och senare också som tjänstemän använde, till sin hemgård (tex. Inderö > Indrenius, Heikkilä > Heikel), men inte alltid. Åtminstone kändes inte det namn, som användes för rusthållet Åggelby gård Landboas och Mickos lockande. Man kunde tänka sig att använda namnet på Markus Jöranssons hemort, men man vet inte, varifrån han flyttade till Helsinge. Var han hemma från Sverige, kom han från landsorten i Finland, eller från en annan stad?
Det är också möjligt att namnet är imiterat. År 1654 användes det första gången i Finland av Henricus Colliander. Han kan ha tillägnat sig namnet av småladsfödde Samuel Colliander. (*11) Det är känt att Pernågossen Mikael Agricola (1510ó1557) tog sitt namn redan före han började studera i Wittenberg. Antagligen lånade han namnet från någon europeisk förebild. Före honom levde bl. a. den holländska humanisten Rudolf Agricola (eg. Huysman; 1443ó85).
Den finländska släkten Collianders första tabeller
I Tabell 1
Markus Jöransson, f. på slutet av 1500-talet, d. mellan 1649 och 1655. Borgare och stadsfogde i Helsingfors. Markus Jöransson nämns som varande Hans Markussons gamle far i ett protokoll av den 24.9.1649 från Helsingfors rådsturätt. Om han var stadsfogde, var han död 1655, när rådmännen Sigfred Mattsson och Henrik Jakobsson tillsammans med stadens ålderman värderade hans hus. Kan han vara samme Markus Jöransson, som ”utfattig och huusarm” flyttade 1619 till Helsingfors.
Barn:
1. Mårten. Tabell 2.
2. Hans. Tabell 3.
3. Henric (Henricus), d. 29.4.1671 Tabell 4.
4. dotter, gift med Henrik Tomasson, som var borgare i Borgå åtminstone 1629ó49.
5. dotter, gift med Erik Mattsson Musculus, som var fogde i Borgå härad 1636ó43 och bodde 1649 i Helsingfors.
II Tabell 2 ó 1
Mårten Markusson, d. 1660. Ägare till Åggelby gård 1640ó62, borgare och rådman i Helsingfors stad. Gift med Anna Botvidsdotter, levde ännu 1678. Ägare till Åggelby gård 1670ó1675, dotter till Botvid Hansson och hans hustru Magdalena, som var ryttmästare Elias Botvidssons syster (Han adlades 1651 under namnet Blylod.). Jmf. Elof Collianders släktbok tabell 105.
Barn:
1. Zacharias, d. 1710. Tabell 6.
2. Maria. Gift (1) med borgaren i Helsingfors Simon Sigfridsson (d. före 1680), som antagligen var hemma från Raukola i Nyland. Gift (2) i Helsingfors 7.9.1680 med handlanden och rådman i Helsingfors Jakob Reimers, tidigare bosatt i Stockholm. Han levde ännu 1712.
3. dotter, som omnämns i tinget 5.4.1682 som Jakob Reimers hustrus syster.
4. Elias Mårtensson, levde ännu 1706, men dog gammal och utan egendom. Gift med Margareta, begravd i Helsingfors 4.8.1710. Se Elof Colliander, tabell 106.
II Tabell 3 ó 1
Hans Markusson. Levde ännu 1670, men nämns inte i mantalsböckerna 1675. Studerade uppenbarligen vid universitetet i Dorpat. (*17) Borgare i Helsingfors. Uppsyningsman över vårdämbetet 1655. Torgfogde. Han hyrde Henrik Jakobssons hus i Gumtäkt. När Henrik Lohman 1655 avkrävde en skuld, fick Hans anstånd till Mickelsmäss ”allenast han då betalar så att han något kan komma sig före effter den oförmodlige wådelden som förlidit år hans huus och egendom öfwergick.” Hans hustru hette Lisa.
Barn:
1. Brita. Gift med Johan.
2. Johan Hansson, levde ännu 1663. Gift med Anna.
3. Mårten Hansson, Bodde i Helsingfors ännu 1663. Dömdes 1655 för mökränkning till 40 marks böter ”för att han förnidrat een lööskonha Margareta Persdotter, barnfööd i Talijs och Helsinge sochn, och henne hafvande rådt uti sin faders huuss”.
II Tabell 4 ó 1
Henric (Henricus) Colliander (*18), d. 29.4.1671. Skrevs in i universitetet i Dorpat 15.10.1632, (*19) där hemorten är angiven som Helsingfors. (*20) Tydligen är detta samma Henricus, som tjänstgjorde som kaplan 1642ó59 i Åbo domkyrkoförsamling. Han var av allt att döma också verksam lärare (kollega) antagligen i Åbo katedralskola. Han var också den första i Finland, som använde namnet Colliander år 1654. På rekommendation av fältmarskalk, greve Arvid Wittenberg utnämndes han 1659 till kyrkoherde i Rimito. Elof Colliander (s. 309) förmodar, att han hade en son Henric, som tjänsgjorde som kaplan i Pojo, men Stig Colliander har 1986 framlagt nya uppgifter i saken. Nämnda greve Wittenberg hade åt sina tjänare Jean de Rouxille och Sara Henriksdotter givit många egendomar i Rimito bl. a. Ojala. Sara var kyrko-herden i Rimito Henric Collianders dotter och kaplanen i Pojo, Henric Colliander, var son till någon av Saras systrar såsom protokollet från tingsrätten i Rimito 26ó27.2.1706 omtalar. Henric d.y. har i sitt präst-ämbete använt sin morfars namn.
Barn (född i det första äktenskapet):
1. Sara, f. 1696, d. 22.12.1754 i Merimasku. Gift med rusthållaren, skatteskrivare, kronolänsman Israel Ingman, f. 12.3.1694 i Karis, d. 1.12.1764 i Lempäälä. Israel Ingman studerade i Stockholm. Han var i tjänst hos ryttmästare Leonard Silfversvan, vars egendom han vakade över under stora ofreden. Han var skatteskrivare i Nylands län. Bodde stadigvarande fr.o.m. 12.3.1724 hos sin svärfar på Ajola rusthåll i Rimito. Efter svärfaderns död (ca. 1731ó34) var han rusthållare till år 1745 då han flyttade till Merimasku. Han valdes enhälligt av rätten till krono-länsman för RimitoóMerimasku länsmanshärad år 1737. Sade upp sig 1755 och flyttade till sin son Henrik Johan i Lempäälä där han vistades den sista tiden av sitt liv. Föräldrar: Raseborgs östra härads kronofogde Erik Mattsson Ingman, (d. i Hakula, Nummi 12.6.1728) och Helena Stigelius. (*23)
Barn födda i andra äktenskapet:
2. Karin. Tabell 5.
3. Elisabeth.
III Tabell 5 ó 4
Karin eller Elisabeth Colliander.
Barn:
1. Henrik Colliander, d. strax efter 1730. Hörde till släkten Colliander spinnsidan. Student i Åbo 1683, kaplan i Pojo socken 1696. Dog barnlös efter 1722 svårt sjuk av olyckor som drabbade honom under stora ofreden.
Läs mera i boken Collianderin suku Suomessa – Släkten Colliander i Finland. utgiven år 2002
Text: Kati Bondestam