Stäng

Namnet Colliander

Betydelsen av namnet Colliander och på vilket sätt det är ett typiskt prästnamn:

Colliander är ett namn som har burits av många präster inom släkten. Den kände genealogen Gabriel Anrep (1821-1907) säger: ”Om någon slägt kan kallas prästslägt, så är det sannerligen den Collianderska”. Ett typiskt prästnamn är det också då det består av både en latinsk och en grekisk del och dessa båda språk var ju de lärdas, prästernas språk. ”Colle” latinisering av berg, kulle. Anär är grekiska dvs. det uttalas så på svenska och betyder man. Betoningen ligger på andra stavelsen och ä-et är bokstaven eta på grekiska. ”Anär” är grundformen och genitivformen heter andros också den med betoningen på andra stavelsen. De flesta svenska efternamn som slutar på -ander brukar vara avledda just från genitiven, som man sedan försvenskat. Betydelsen av namnet Colliander är helt enkelt Kullman eller mannen på kullen.

Något om det svenska namnskicket i äldre tider:

Bruket att använda familjenamn är inte särskilt gammalt i Sverige. Visserligen fanns det ett slags efternamn redan på 1500-talet men de var inte ärftliga och inte knutna till släkten utan bara till den individ som bar dem. Dessa namn kunde t.ex. säga något om bärarens yrke eller utseende eller om dennes fars förnamn. Fanns det flera Per i samma by kunde man skilja dem åt genom att kalla dem Per Smed, Per Digre (om han var tjock) Per Olofs son. Att använda s.k. patronymikon d.v.s. namn bildade efter faderns förnamn med tillägget av -son respektive -dotter var i äldre tider vanligt även inom de högre stånden. År 1593 var det endast 93 av totalt 232 adelsmän som undertecknade Uppsala mötes beslut med sina familjenamn medan alla de övriga skrev sig med patronymikon.

Först på 1600-talet började adeln använda ärftliga släktnamn. Bruket fanns då redan på kontinenten. I samband med Riddarhusets upprättande år 1626 bestämdes det att varje ätt skulle ha ett eget familjenamn. Adelsmännen hade redan sina vapensköldar och bildade gärna sina namn utifrån dessa. Hade man en stjärna och en hjälm i sitt vapen kunde man kalla sig Stiernhielm. Nästa stånd som på 1600-1700-talen började använda ärftliga efternamn var prästerna. Lärda män som de var tog de latin eller grekiska till hjälp. Nobelius är en latinisering av ortnamnet Nöbbelöv, Svenonius är en latinisering av Svens son och Colliander visar upp både latinisering och grekifiering. Borgarna började också ta sig egna släktnamn och bland de allra tidigaste finner vi naturnamnen Lindgren och Lundeblad. Naturnamnen (träd och olika landskapsföreteelser som al, ask, asp, ek, björk och berg, dal, lund, sjö, ström) blev mycket populära först bland borgarna och sedan bland hantverkarna. Men fortfarande var patronymikon allmänt i städerna fram till 1870- eller 1880-talen och på landsbygden ända fram till 1880-eller 1890-talen. Då kom denna sedvänja ur bruk på landsbygden och då övergick ofta det sista patronymikonet att bli familjenamn.

Är alla personer med namnet Colliander släkt?

Det är vad många tror men det finns inget som talar för att så skulle vara fallet. Faktum är att före år 1901 då en ny namnlag utfärdades fanns det inga som helst hinder att anta vilket efternamn man önskade med undantag av de adliga namnen.

Text: Margareta Trevisani