Inledningen till Frida Nyströms dagboksanteckningar ur en vackert inbunden bok, baserad på cirka 125 sidor fotokopierade anteckningar. Boken ägs av Fredrik Nyström, sonson till Frida .
Frida Nyström f 1878 var dotter till Fredrik Mauritz Colliander och tillhör Hallarydgrenen se sid 220 tabell 96 i boken Släkten Colliander i Sverige och Finland från 1939 (kallad Elofs bok).
Sidorna är ett intressant tidsdokument och ger i vissa stycken en detaljerad inblick i Fridas barndom. Det skulle vara värdefullt om någon eller några kunde åta sig att transkribera hela boken . Frida (född 1878) tecknade ner dessa minnen på 1950-talet och det är intressant att se att hon fortfarande har pluralformer på verben, sutto, voro m.fl. Platsen kallar hon omväxlande för Rommele och Romeled . I boken Släkten Colliander i Sverige och Finland från 1939 (Elofs bok) förekommer (i tabell 94 om Carl August Colliander) endast namnet Rommele.
Förhoppningsvis kan Fredriks initiativ att sprida kännedom om sin farmors liv inspirera andra inom släktföreningen att dokumentera vad äldre släktingar har att berätta. Med dagens moderna teknik går det lätt att banda intervjuer och få både ljud och bild bevarade. Efterarbete och redigering kan ju vänta, bara dokumentationen är gjord.
Dagbokens fyra första sidor ser du här både skannade ur dagboksanteckningarna och transkriberade. Transkriberingen gjorde jag i okt -08. Jag hade fått låna boken av Björn B:son vid ett styrelsemöte för att se om där kunde finnas något av intresse för släktföreningen. Visst är boken av intresse för föreningen men trots att handstilen är driven är den bitvis svår att tyda inte minst vad gäller namn som får kontrolleras i andra källor då sådana finns. Så en transkribering av hela boken är något att se fram emot.
september 2010
Margareta Trevisani
De transkriberade fyra sidorna
Till mina käraste barndomsminnen hör minnen från Rommeled prästgård. Där bodde min farbror, kontraktsprosten Carl August Colliander och hans maka, min moster, Emilie Maria Christina Lindhult. De hade inga barn, därför blevo vi syskon, som voro bådas syskonbarn, deras närmaste intresse bland syskonbarnen, med undantag av två kusiner, som de särskilt tagit sig an, näml. Aurora och Anna. Aurora var dotter till min morbror häradshövding Michael Teodor Lindhult och Aurora Mathilde Gerle, som dogo, hon 1856, han 1857 och Aurora var född 1855, hon togs hand om på Rommeled prästgård, där hon blev liksom en fosterdotter. Anna, f. 1853 var dotter till min farbror Herman i Varberg och kom till Romeled för konfirmationsläsning vid 15-16 års ålder och bodde sen kvar där tills hon den 27 sept 1888 gifte sig med min morbror i Kungelv, rektor Henrik Lindhult, han var enkling sen många år. Hans första fru, f. Leijon var moster till Fredrik Trotzig. Deras bröllop firades i lilla Börssalen i Göteborg o mina föräldrar firade sitt
Sid 1 slut
silverbröllop då och hade minns jag alla bestyr innan med kläder bruden och kusiner och mostrar o vi hemma hade alla köpt sidan från X i Köpenhamn och skrudat oss i, ja jag var ju så liten, så jag hade blott fått ett skärt sidenskärp till min tyllklänning!
Nu till Romeled igen. Prästgården en lång 2-vånings träbyggnad från 1703, rödmålad med 2 i ljusblått målade glasverandor för stora ingången och till köket, den såg så trevlig ut och rymlig var den, och ett hem öppet för alla. Där bodde även mina 2 ogifta mostrar, Henriette (Jetta) och Agnes och hjälpte sköta om hushållet, tillika med mina 2 kusiner, så moster Emilie (Millie) som vi sa, hade ej så mycket med det att göra, tjänare fanns ju gott om ock på den tiden. Moster Agnes flyttade dock till mina föräldrar i början på 1870-talet, ty mamma behövde ju hjälp i sitt stora hushåll och hon var ju ej så stark.
Så hände att morbror Robert, affärsman o X i Göteborg, rik, råkade förlora sin stora förmögenhet under en tid som var dålig i affärshänseende, så det
Sid 2 slut
var många affärshus som stupade då, vet ej, men antar det var i slutet av 1870-talet. Då i sorgen över detta fick han slaganfall, blev förlamad och naturligtvis fanns det plats för honom på Romeled där han sköttes av Sara, som jag minns i rena stärkta klänningar och slätkammat hår med mittbena, gammal och hederlig.
Han dog där 1886, hans fru son och dotter flyttade till Stockholm, min far hade mycket bekymmer med att sköta och fick ju hjälpa.
Ja, så min morbror Oscar, som var professor i musik hos konungen av Hannover, Georg V, och som efter 1866, då konungen fördrevs, fortfarande var hos dem och fortsatte sitt arbete, han flyttade i början av 80-talet hem t. Sverige för att vila och då hade han sitt hem på Rommeled Trots allt så var hemmet öppet för alla andra släktingar vid olika tidpunkter, dock mest sommaren. Och man var lycklig när man satt på tåget och närmade sig Upphärads station, där gamle kusken Lars, lite rödhårig, polisonger o glimt i ögat väntade med den mindre blå droskan eller
Sid 3 slut
den stora med röd schagg, den vagnen hade tillhört morbror Robert under hans glansdagar.
Ja så åkte man den långa kända vägen till Romeled, nu såg man den lilla kyrkan på höjden och snart åkte man in genom grinden under den stora lönnen och man hörde det väl, kände knastret av sanden under hjulen och så visste man att nu var man på Romeled, där alla de kära släktingarna mötte, knähunden Topsy, kökshunden Nola? Och hennes dotter Tova i hundkojan skällde välkomnande.
Till höger från tamburen ? hallen låg den stora matsalen. I fonden var en soffa ovan vilken hängde guldpendylen som vi ha i salongen. Då gästerna voro många var det vid frukosten ”gående bord” och då sutto de äldre runt soffbordet och de yngre vid fönsterborden. En sådan god mat, t.o.m. när det var pölsa och korvkaka o. dyl. så smakade det gott, och vilka bakverk! Min moster Jetta var särskild
Sid 4 slut
De skannade fyra sidorna:
